Är narcissism den nya trenden?

Begreppet dyker upp överallt. I poddar, på sociala medier, i fikarummet och på ledarskapsutbildningar. Plötsligt verkar nästan varje svår kollega eller chef beskrivas som ”narcissist”.

Att vi pratar om det är i grunden bra. Vi behöver fler samtal om destruktivt ledarskap, makt och ansvar. Men när ordet används för lättvindigt utan förståelse för vad det egentligen innebär, tappar det sin kraft. Och för de som faktiskt levt nära en narcissist – på jobbet eller privat – blir slentriananvändningen inte bara fel, utan ett svek.

Att leva nära en narcissist är förödande. Det bryter sakta ner självkänslan hos den mest starka och empatiska människan, skapar otrygghet och splittring i team och förgiftar kulturen på en arbetsplats. Det här är inte ett modeord. Det här är makt, manipulation – och ett arbetsmiljöproblem. 

Narcissism har blivit affärslivets blinda fläck. Den ser ofta ut som driv, karisma och pondus. Vi applåderar den som ”ställer krav”, som ”har höga standarder”, som ”inte backar”. Vi ser resultaten men de är ihåliga. Allt är för den egna vinningens skull; makt, status eller pengar. Narcissism producerar framgång på ytan, men bakom den vilar tystnadskultur, misstro och utmattning som konsekvens.

Och medan vi står där och beundrar, tystnar modet att kämpa emot. Feedbacken dör. Tilliten till organisationen försvinner. Det är inte ledarskap – det är förtryck med professionell finess. Nyckelpersoner lämnar och affären riskeras.

Vi måste sluta tala om narcissism som ett personlighetsdrag. Det här handlar om hur organisationer belönar självcentrering, för att den till en början ser ut som drivkraft och producerar resultat. Narcissismen bygger sin framgång på splittring: favoriter, syndabockar och lojalitet uppåt. Och så länge siffrorna ser bra ut, låter vi det passera.

Men priset är högt. För tillit går inte att mäta på kvartalsnivå. Och när den väl är borta spelar inga resultat någon roll. Du bygger ditt bolag på luftslott.

Vi behöver, nej, vi måste fortsätta prata om narcissism men på rätt sätt. För när begreppet används som skällsord, förlorar det sitt värde. Då förminskar vi både begreppet och det lidande som följer i dess spår.

Vi behöver HR, ledare och organisationer som har kompetensen att hålla isär det svåra från det farliga. För det är skillnad på en krävande chef och en som medvetet manipulerar verkligheten runt sig, skapar allianser och kontrollerar sin omgivning, antingen genom öppen makt eller emotionell sårbarhet. Det kräver kunskap, mognad och ett förhållningssätt som inte syftar till att peka ut utan till att förstå och sedan agera. 

Den verkliga motkraften till narcissism är dess motsats; psykologisk trygghet. Inte som en känsla av bekvämlighet, utan som en struktur som gör mod möjligt. Trygghet betyder att det går att säga sanningen utan rädsla för förnedring eller bestraffning. Att misstag undersöks och ses som lärdomar – inte döljs. Att kritik ses som omsorg om helheten, inte som ett hot mot någons enskilda makt.

Det är dags att vi slutar hylla den ensamma stjärnledaren som suger syret ur rummet och istället börjar värdera den som får andra att andas. Framtidens organisationer kommer inte att byggas av dem som kräver beundran och störst utrymme, utan av dem som förtjänar förtroende.

Ledarskap handlar inte om att stå i centrum. Det handlar om att skapa ett centrum där andra växer. Och det, till skillnad från narcissism, är en trend värd att följa.

Nathalie Bishop
VD, Holmberg & Friends